toodiloo

Jag tycker synd om Tomas ibland...han får stå ut med mycket, fast det får ju jag med men på ett annat sätt *skratt* Jag vet inte riktigt vad det är med mej, har humörsvängningar (jag är INTE gravid) gråtattacker och mår allmänt piss...tycker att allt o alla är emot mej hela tiden. Fast nu vet jag innerst inne att det inte är så men jag känner så....o så kan humöret vända från att känna sej glad o lycklig till att Tomas inte älskar mej o bla bla bla...

Det är skitjobbigt att måsta kämpa mot hjärnspökena hela tiden...pratade med Angela när hon plötsligt sa att hon mår skit att gå hemma hela dagarna! Där har vi det ju! Även fast jag har plugg att göra så är man ju hemma...ensam...o när jag är ensam kommer det en massa tankar o funderingar som jag av någon konstig anledning alltid vänder till min nackdel. Varför kan jag inte bara inse att Tomas älskar mej o att jag inte behöver gå runt o städa hela tiden o att jag faktiskt duger som jag är? Jag har satt krav o press på mej själv o det är såna krav som ingen människa skulle klara av, alltså ingen skulle orka med dessa krav en längre tid. Varför har jag då ställt mej dessa krav? Ingenting blir ju bättre...

Jag måste hitta en lösning så jag börjar se allt så positivt som det faktiskt är! För jag har det faktiskt underbart. Visst kan det vara jobbigt att helt plötsligt "få" tre ungar till att ta hand om, o ansvar över. Men nu är det så att det inte är mina "riktiga" barn, de har en mamma o en pappa så jag ska inte behöva ta hand om dom. Det var från början jag gjorde allt för att jag ville så gärna att allt skulle fungera, jag fixade o donade o då är det klart att Tomas vänjer sej med det oxå, han är ju inte mer än en man *skoja*. Men som sagt så orkar man inte så länge.

Jag ska lova mej själv att släppa på alla krav o måsten annars kommer detta inte att fungera i huvudtaget! Jag måste börja tänka på mej själv, klart att alla tycker det är skönt att slippa göra något men ska jag göra allt blir jag sur o grinig o då blir jag sur på Tomas som i sin tur inte riktigt förstår vad någonting handlar om. Allt går runt i en ond cirkel.

Får börja gå någon kurs att lära sig se saker positivt =)

Puss

Svimma nu inte Susanne, tänkte att du skulle få lite kvällsläsning...vet inte riktigt vad du ska få läsa men jag tänkte visa mej ute på bloggen igen bara =)'

Med mej är det bara bra! Idag fick jag resultat på den ena tentan som jag skickade in för tre veckor sedan...GODKÄND! Hur j-vla glad som helst! Den andra jag skickade in fick jag oxå Godkänt på..."bara" en matterapport nu så är jag helt i fas denna termin! Sköööönt!

Annars är livet som vanligt =) Hade en vild diskussion med mitt yngsta bonusbarn imorse...om en mobiltelefon...han är 6 år gammal o har en mobiltelefon...med diverse otrevliga låtar på...Jag vet inte men enligt mej så behöver inte barn ha en mobil...om de inte är hemma själv på dagarna o så...som de två äldsta. De tar sej hem själv efter skolan och då vill man kunna ha lite koll...men annars finns ingen anledning till att barn har en mobil! Om deras mor tycker det är så viktigt så får de väl ha en därhemma då...tänk, bara tänk om den skulle komma bort när de är här, vem skulle få för det då?  En 6-åring som inte ens har koll på sin egen kropp kan knappast ha koll på en mobil...

Jaja, nog pratat om det, jag blev den gulliga askungenstyvmodern idag igen...men jag är van...haha...för jag är så elak av mej...det vet ni alla som känner mej.

Jag o Tomas var hem till en av hans vänner i lördags...har aldrig träffat dom men det skulle ju vara kul tyckte jag...då...once and never again!
Haha...det är alltid roligt att träffa människor som hans ex umgås med...eller inte.
För det första fick jag höra att jag inte skulle förstöra så mycket mellan Tomas (min make alltså!) o hans ex....o sen fick jag höra att hon ångrar sej för vad hon gjort o mer än gärna vill ha honom tillbaka....o sen fick jag höra att hon minnsan känner ett av mina misstag som jag gjorde i den här kommunen...
Tomas är 35...han är myndig och bestämmer över sej själv och sina beslut, så de beslut han tar angående barnen är inte mina beslut! Om han inte tycker som jag föreslår så gör han väl inte så, vi försökerbara att göra det bästa för alla så att vi kan fungera som en familj.
Vad hon gjorde när det tog slut mellan dom är ju hennes problem, svårt att ta tillbaka någon bara för att man ångrar sej...Tomas har gått vidare nu...han är en gift man.
Sedan, vilka jag har haft sex med o inte behöver inte en människa jag aldrig träffat sitta o berätta för mej! Jag har oxå gått vidare, tack o lov, o just det misstaget hon pratade om var det värsta psykot man kan tänka sej, ungefär i klass med vissa bonusbarns mor...
Jag fick alltså halva kvällen försvara mej själv för saker jag inte gjort o andra halvan lyssna på allt roligt alla de fyra hade när Tomas o hon var tillsammans...
Hur kul tror ni det var??? Jag skulle vilja se reaktionen om man skulle vända på det...vi kan åka till Jessica o hälsa på, hon vet allt om mej o lite till o har varit med under typ halva mitt liv, då förstår ni vad hon kan sitta o berätta...nu vet jag att hon aldrig skulle göra något så osmakligt men...
Jag förstår inte hur Tomas stått ut under så många år...han är absolut inte ens i närheten av dessa människor! Han är som mej...snäll, gullig, trevlig, snygg, artig, omtänksam...kan ju fortsätta hur länge som helst (skratt) Skämt o sido...ni förstår? Han har samma tankar o värderingar som jag har...

Ja, nog om det oxå...snart dax att hämta Jennifer....hon ska till tandläkaren...ett av mina favoritställen. Not!
Får se om jag klarar av det denna gång oxå då =)

På återseende mina vänner!

Kramkram